Arg så man skakar.
Det var de sista orden jag sa till min sjuåriga dotter idag innan hon gick in till skolan.
Hennes sista ord till mig var, du är världens modigaste mamma och mycket tuffare än mig. Du försvarar mig. Jag älskar dig.
Jag kommer nu att berätta om en incident som inträffade i går morse, en incident som upprör.
Denna hände i går strax efter klockan 8.00 på cykelvägen bakom Kifas i Öjebyn. Ett gäng ungdomar som klivit av lokalbussen kommer fram mot filippa och milla som kommer cyklandes. De sträcker fram en fot mot Filippas cykel och sedan puttar de ned henne i diket. De säger fula ord och går skrattandes därifrån. Kvar lämnas en gråtande Filippa som trillat nedför diket med hennes alldeles nya cykel.
Tanken på vad som kunnat hända om de puttade henne mot vägen törs jag inte tänka på, det diket är plant utan buskar, chansen att hon rent reflexmässigt skulle ha cyklat ut i den hårt trafikerade vägen är överhängande.
Detta hade kunnat sluta mkt illa.
I dag följde jag Filippa till skolan vid samma tidpunkt som igår, med hopp om att träffa de personer som gett sig på en försvarslös sjuårig flicka. Vi stötte på ett gäng som jag direkt gick fram och talade med, tyvärr visade det sig att detta var inte de ungdomar som gett sig på Filippa.
Då jag kom hem efter att jag lämnat min dotter på skolan ringde jag till högstadiets rektor och informerade om händelsen som i sin tur meddelar mellanstadiets rektor. Informationen om att händelsen är uppmärksammad ska gå ut i klasserna. Senare idag då jag hämtar Filippa ska vi hämta hem skolkataloger och hoppas att hon och Milla känner igen dessa personer. Vi hoppas naturligtvis på att hitta de hjärtlösa personer som gjort detta.
I måndags var det första gången Filippa cyklade på sin nya cykel till skolan. Hennes nya cykel är större och det har varit spännande och lite ostadigt med denna, men vi har tränat hela helgen och hon kände sig nog säker att cykla med den till skolan. Då hon kom hem var hon överlycklig att hon vågat ta den. Dagen efter händer detta.
Den största anledningen till att jag berättar om detta är att framhålla vikten i hur vi vuxna ser våra barn (alla barn) att vi är noga med att upmärksamma och visa att sånt här tas på allvar, att det inte tolereras och att vi alla bryr oss!
Jag har lovat att följa Filippa till skolan resten av hennes liv, eller iaf så länge hon vill ;) för det ville hon då hon inte längre vågar fara själv till sin skola.
Men fy fan så fruktansvärt! Jag grät när jag läste inlägget. Dels pga medlidande med er som föräldrar men också såklart med er lilla sjuåriga flicka som blivit utsatt för något sånt här hemskt!
Vägen till och från skolan och under skoltiden ska vara säker och trygg för barnen och jag hoppas verkligen att dom som gjort det här "åker dit" och att föräldrarna verkligen tar åt sig av sina barns vedervärdiga beteende och läxar upp dom ordentligt så dom aldrig, någonsin, gör om samma sak igen mot någon annan.
Jag skulle nog mest troligt dö av skam om jag fick veta att Alma behandlat någon på det där sättet, barn kan verkligen vara vidriga och jag hoppas och ber att dom åker dit så deras beteende hinner stoppas i tid innan dom gör något mot någon annan där utvägen blir någon helt annan.
Hon har tur som har dig som mamma, stark, stolt, trygg och med skinn på näsan som törs stå upp för hennes rätt att känna sig trygg kring skolan. Uppdatera gärna hur det här utvecklar sig för jag blev VERKLIGEN illa berörd av det här!
