Att hålla ihop som människa när verkligheten rasar samman och marken under fötterna rämnar, att hålla ihop och vara stark innebär inte att stark gå genom detta. Det innebär att stark komma ut ur det, och glädje att se det vackra och fina som kom från det. Allt har två sidor, fokuserar och göder man det goda växer det sig allt större. Men bara för det så innebär det inte att vägen dit är lätt, jag kan ta mig själv som ett exempel. Då min verklighet rasade samman och allt jag kunde kalla trygghet rycktes ifrån mig inom loppet av ett dygn så rasade jag även samman,men det viktiga för mig var att jag höll samman! Genom min process att göra mig fri från min egna självömkan har det varit tufft och smärtsamt, jag har tappat vänner efter vägen för att jag valt att leva som jag vill och inte som andra tycker, det har stuckit i mångas ögon då jag "rasade" av mig efter ett sjutton år långt förhållande, jag vet att det har pratats si och så bakom min rygg och fastän att det gjort mig ledsen så har jag alltid vetat att jag behövde det "just då" jag vet vem jag är och har även alltid vetat att detta var endel i mitt växande som egen människa, det var nu bara jag som behövde ta besluten och det kändes så bra! Omän de inte alltid var så genomtänkta ;) så var de mina! :) Det jag tror många gör fel i är att inte lyssna till sig själv utan att de tänker mer på vad de visar upp utåt. För att växa sig stark som människa måste man även kunna inse sig svag ibland, man måste känna sina svagheter väl för att kunna bli en stark och lycklig människa. Man kan inte blunda för dem, då slutar man växa, man vissnar och dör!

Jag är idag väldigt medveten om mina svagheter och arbetar varje dag, minut och sekund med dem. Jag är lycklig och glad, jag har vänner som visat vem de är genom att hela denna period gått vid min sida och bara funnits där utan att döma mig, jag har gått ur detta med den fördel att jag vet vilka vänner jag kan lita på att de finns för mig i vått och torrt! Det är jag lyckligt lottad för! Men det jag ville komma fram till är nog mest att man aldrig kan fuska sig genom en "livskris" man måste igenom, det ska vara jobbigt, det ska göra ont och allt ställs upp och ned. Det är då man ska försöka hålla sig samman, för klarar man det kommer man stark ur det i slutändan!

 

Å fy fan jag har druckit för mycket kaffe idag hahaha!!