Pga det förra inlägget så fördes mina tankar till jämnställdhet i hemmet och vad dess innebörd betyder. Ganska snabbt förstår man att innebörden i jämnställdhet sätts olika från individ till individ och samlas under begreppet jämnställdhet. Skulle vi leva i normerna om vad som ska "vara" jämnställt så är det inte lika klart  huruvida det påverkar oss individuellt i positiv eller negativ bemärkelse. Min filosofi kring jämnställdhet går så här.....

Då mannen och kvinnan balanserar familj, karriär, hem, ekonomi och övriga sysslor tillsammans.
Oavsett om man har ett "mansgöra" och "kvinnogöra" i sitt hem så tycker jag inte att det spelar ngn roll så länge det är på bådas vilkor och att man själv har valt att ha det så.


Jag blir förbannad då jag läser förslag från f-kassan där fler av pappadagarna ska låsas på pappan för att de ska börja vara hemma mer med sina barn, vilket jäkla svammel. Snacka om att styra människors val i livet. Man måste kunna anpassa "dagarna" efter det liv man för tillfället lever. Skulle Jens vara tvungen att vara hemma nu skulle han garanterat inte ha kvar jobbet eftersom han är så ny medans jag har fått gå arbetslös. Är det så det ska vara? Att någon annan ska visa och styra dig till ett jämnställt liv som inte alls passar dig eller din vardag och blir allt annat än bra!

Måste jag skruva i bilen och Jens sy gardiner för att vi ska leva ett jämnställt liv? Måste jag arbeta och Jens sköta hem och barn för att vi ska leva ett jämnställt liv? Vem har isf bestämt det?? Är det bestämt så undrar man vart jämnställdheten i det finns???? Eller......

Jämnställdhet är för mig då båda parter tycker att det fungerar och att ens liv är tillfredställande. Jämnställdhet är då man känner att båda parter arbetar för en bra vardag och ett lyckligt liv, då man båda kämpar med sina saker för ngt gemensamt. Det är jämnställdhet för mig! Det är då man lever ett jämnställt liv!