Allt för ofta är man för duktig på att göda sina svagheter och misslyckanden genom att älta dem om och om att man till slut fastnar i dem och blir ett med det där misslyckandet eller misstaget man tänker på eller på orsaken till dem.
Vi skulle ägna oss mer att respektera och göda vår tankes kraft för att lyfta fram det fina och starka vi är, att våga tala om för oss själva att jag kanske inte är bra på det "här" men desto bättre på det "här".
Varför ska det vara så svårt, att göda det goda i sitt liv!?


Nu ska jag följa Emsan en bit på vägen hem, kanske hittar jag en Kevve på väg hem från en klassis oxå :))