Jag skulle defenitivt ha stannat kvar under täcket, ville inte alls kliva upp därifrån för att få middagsysslor, skjutsning till aktiviteter och läxläsning kommande som en rejäl käftsmäll i mitt förkylda nylle, febertoppar och huvudvärk till följd av detta. Som tur är börjar min man kunna stå på benen lite smått, ser väl ut som bambi på hal is ungefär medans han kutar i ett på toaletten. Filippa har fått lite feber och är okry, hon gråter och skriker på Jens, som har smittat henne. Kevin och Milla är inte heller nöjda då vi tycker att det är onödigt för dem att ta hem kompis då vi mår så här. Snart får man nog kontakta en nannyuthyrning el liknande, skulle verkligen behövas, usch! Hoppas innerligt att detta elende slutar snart och väldigt SNART! Har funderat vidare på detta med "kanelbullen" som jag skrev om igår. Hade det varit så svårt att göra degen och låta frittebarnen baka bullarna på frittetiden? Eller varför inte skicka en lapp om att barnen kunde ta med sig en kanelbulle hemifrån????? Varför ska det vara så svårt för vissa att sätta sig in i och tänka på ett barns vis? Nåja, nu får man dra upp benen och lägga dem på ryggen för att hinna med middagen innan träningen så att man kan göra läxa med Kevin under tiden och Liam hinner få sig ett kvällsbad. I bland är det nog tur att man har så mkt att göra så att man inte hinner känna efter så mkt...inte för att man har nått val heller...missförstå mig inte, har man satt barn till världen ska man ta hand om dem också och detta är ngt jag väldigt gärna gör, men helst pigg o kry såklart! Älskar mina fyra sockertoppar!