Nu kan man förstå att Milla haft riktigt ont. Ni som följer bloggen har sista inläggen hört att hon har det  dåligt i benet. Låret.
Vi åkte och träffade läkaren i öjebyn som efter nogranna undersökningar konstaterade att Milla har slitigt sönder muskulaturen i lårmuskeln där det då är en blödning. Vi såg även i det starka skenet hur det var blått från knät upp till ljumskeln. Läkaren betonade fruktansvärt då han beskrev hur ont det gjorde att ha så här. Han rådde oss till ipren som även är inflamationshämmande och sa att det kunde ta ganska lång tid innan det blir bra. Så det blev inte att kasta kryckorna åt tjottahejjti utan motviljes krycka ut till bilen igen. I morgon ska Milla få en liten "kryapådigpresent" i form av pyssel, det kan man väl få då man är så pass dålig tycker jag. Hade tänkt ge henne det idag men ville snabba mig hem så middagen är klar då min kära, hårt arbetande man kommer hem.
Nu har Milla informerats även av läkaren hur man på bästa sätt tränar att gå ner i spagat utan att slita sönder sina muskler, att det finns viljekraft i Millsan har det aldrig rått ngn tvekan om, men att vara så envis med att lära sig sitta i spagat att man sliter sönder muskeln.