I går satt jag och funderade och blev så väldigt upprörd. Jag måste helt enkelt skriva av mig. Det var så att jag snubblade in på en blogg vars berättare hade separerat och de hade ett litet gemensamt barn. I samma takt som jag läser så blir jag argare och argare, man får en tydlig bild av hur de vuxna människorna använder det "viktigaste" i deras liv som ett slags vapen, i DERAS svartsjukedraman och hämdaktioner. Jag funderar hur det kan gå så långt samtidigt förstår man hur pass vanligt det är. Tragiskt, tragiskt!! Jag vill inte gå in på det allt för mkt eftersom att jag även förstår att det är en tuff period för dem alla men snälla, tänk på barnet!!!!!