I dag har jag varit hos tandläkaren med Filippa, Milla och Liam följde också med dit och Milla var så omtänksam och go med sin lillasyster som lagade en tand. Milla gick och tog Filippa i handen och pratade lugnande med henne, söta flicka!! Då tandläkaren frågade mig om Filippa haft ont i tanden snabbade Milla sig att förklara hur Filippa hade det i tanden, hon gråter i bland och det fastnar frön i tanden då blir hon ledsen och mamma får borsta bort det sa hon medans hon allvarligt tittade tandläkaren djupt i ögonen. Då kände jag mig stolt, stolt över mina barn! Men så såg jag att Milla har tagit på sig en "minimammaroll" men jag känner henne så väl och vet att hon själv vill att det ska vara så, hon snabbar sig på mornarna att byta blöja på Liam och sätta på honom hans kläder. I går satt hon och höll i Liam då hennes kusin kom och sa till Liam, är du hos lillmamma gullunge? Men sa kusinen du e ju inte hans mamma! Jo, sa milla hans LILL mamma! I bland blir jag rädd att hon gör det för att vara snäll och hjälpa mig, jag vill inte att hon ska känna sig tvingad eller manad bara för att underlätta mina sysslor. Jag har koll på det och tänker på det hela tiden men tycks se att det endast handlar om egen vilja, en känsla av ansvar och en oändlig stor dos kärlek!