Välkommen till världen Liam Björklund

Först vill jag tacka för alla gratulationer och lyckoönskningar vi fått efter att vår lillprins fötts, när jag skriver detta inlägg är Liam två dagar gammal.

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE!

Som ni vet så åkte vi till Sunderbyn i måndags för samtal om en ev igångsättning, vi båda var nervösa över att bli nekade en och måsta åka hem igen.
Vi hade tid halv nio på morgonen och slapp vänta allt för länge innan vi fick träffa vår läkare. Hon gjorde en viktuppskattning på Liam och beräknade den på 3400 + el - (detta visade sig senare misstämma med 75g +) sedan berättade hon hur det gick till och efter en undersökning på mig konstaterade hon att det skulle fungera på mig då jag redan var öppen två cm och var omföderska.
Sedan kom ett tristare besked, hon ville att vi skulle komma  tillbaka morgonen därpå eftersom att trycket på förlossninngen var så stort. Där kom besvikelsen men viljan tog överhand och vi i princip guldbad henne att få göra det samma dag. Hon sa med ett leende på läpparna att vi skulle komma tillbaka efter lunch. Det blev en lunch på donken där vi satt och analyserade hurvida det skulle gå.
Då vi kom tillbaka blev vi visade in till förlossningsrummet (samma rum som Filippa och Milla föddes i) där jag fick mina piller som gör att livmoderhalsen skulle öppnas. Där fick vi ligga i 45 minuter och sedan var det bara upp och gå, vi hann i väg på prommis, äta middag, prommis igen, upp till rummet för ctg kurva och ned på prommis igen och till sistt satte värkarna igång för att hela tiden tillta i styrka, upp till rummet där bm berättade att jag var öppen fyra cm. Ned och gå igen.
Aj, aj, pust och stön.
När vi sedan kommer upp till förlossningen möts vi av en gammal brysk bm som jag inte alls gillade, hon skulle jobba natten. Denna bm ville undersöka mig och berättade att jag inte var öppen mer än två cm och att de inte kunde ta hål på hinnorna (detta lät konstigt efter den andra bm bedömmning) vi blev skickade till bb där vi fick fika och ett rum, Jens skulle inte få stanna kvar utan var tvungen att fara klockan 23.00
Jag fick ondare och ondare och gick tillbaka till förlossningen och bad om lustgas. ( så ont som jag hade då så brukar jag ha andas lustgas lääänge i mina andra förlossningar)
Så det var starten för en lång lustgasfest inne på detta rum. Klockan 24.00 bestämmde bm att stoppa upp värkarna mot min vilja, jag grät hysteriskt vimsig av gasen ochh trött av värkarna och var övertygad om att hon inte trodde mig.
Detta slutade ändå med bricanyl, morfin och två andra starka värktabletter och fri tillgång till lustgasen hela natten. Värkarna avtog inte och när lustgasvakten somnat (Jens) så åkte tuben på och jag andades tills jag tuppade av varje gång jag vaknade av en värk. Hur jag kunde hålla mig vaken längre än Jens med all medicin i kroppen är för mig ett under.
Morgonen kom och en ny ctg kurva kördes bm påstod att jag inte öppnat mig mer och jag kände hoppet om en bebis försvinna.
En halvtimme senare kom den första bm tillbaka, hon gick på sitt dagskift igen och ville undesöka mig. "jag förstår inte vad de svamlar om du är ju öppen fem cm" 10 minuter senare stack hon hål på fosterhinnorna (kl 9.00) värkarna kom igång ordentligt och klockan 9. 45 sa jag till Jens att klockan 10.30 kommer jag att krysta för fullt och mkt riktigt 10.36 var lille Liam ute. Han föddes med navelsträngen runt halsen två hårda varv och blev därför väldigt stasad och blå, de kallade honom för det lilla blåbäret på bb. Bm var snabb och uppmärksam på detta och bad mig sluta krysta så hon fick klippa av strängen så allt gick tack och lov bra iaf.
Jag själv har återhämtat mig perfekt efter förlossningen, kisseriet och magen fungerade direkt och inga bristningar alls. Amningen har kommit igång bra och jag har mjölk för kung och fosterland, jag har gått ned 6kg sen förlossningen men har otroligt mkt vätska i kroppen, benen är som stockar. Jag fick inte en enda bristniing på magen denna grav, helt otroligt. Så med en kort sammanfattning kan jag bara säga att allt är bra, vi mår bra alla och har den snällaste bebis man kan tänka sig.

Detta var min förlossningsberättelse och jag lägger inte ut några bilder nu, det kommer jag att göra i kväll då  jag har tid, men det blir många bilder =) så håll ut.

MVH
Numer stolt fyrbarnsmamma!!! =)



Kommentarer
Anki

Skönt o ha det gjort...bra jobbat..en söt gosse har ni fått..

2010-05-22 @ 09:41:47
URL: http://mammaanki.blogg.se/
Anna

Hejsan!



Grattis än en gång till en underbar gosse! (grattat på fb åxå :-) )



Va skönt att ni är hemma och välbehållna och att ni återhämtat er efter förlossningen. Sitter och läser din berättelse om hur allt gick till och blir så arg! Ursäkta.. men jag förstår inte alls hur den där bm som jobbade natt tänkte. Fy piip vilken kärring! Och dessutom ha mage att vilja stoppa upp förvärksarbetet när du väl har blivit igångsatt. skakar på huvudet Där är verkligen fel person på fel plats. Sådana människor ska inte jobba inom vården överhuvudtaget!

Nåja, det gick ju bra iaf! :-) Väntar med spänning på bilderna!



Ta nu hand om er och framförallt, så ta hand om dig! Det är du som gjort det mesta av arbetet Linnéa :-D Kramen!



(har ny bloggadress)

2010-05-22 @ 20:20:53
URL: http://www.meandmy.bloggplatsen.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0