Nu har det hänt igen, jag har tappat tiden till bm, jag kommer alltid i håg dagen jag ska dit men glömmer vilken tid det var. Det är inte bara en gång jag har fått ringa på morgonen och bökat för att få tag på någon som kan säga vilken tid jag ska vara där och det är både tidskrävande och börjar vara lagomt pinsamt. I dag ska jag till bm, kom inte i håg tiden men hade lappen sparad i jackfickan. Klockan 11.00.
Det var en bra tid då hinner vi hämta filippa före vi åker eller före jag åker, vilket som.
Vad ska jag göra där då? Mätning av magen, höra hjärtljud och kolla lite värden samt se om bebben fixerat sig. En vanlig koll helt enkelt.

I natt drömde Filippa mardrömmar om larver hon drömde att det var fullt i larver i hennes säng, detta beror nog på att hon hittade en larv i går som hon stoppade i en liten glasburk vid sängen. Filippa lekte med denna larv hela kvällen och gjorde ett larvland i denna lilla glasburk, hon visade Milla deras nya  husdjur och talade om för henne att larven åt gräs, vatten, snö och is allt som fanns i burken. Milla var måttligt road men helt klart  intresserad av den lilla larven.
När Filippa sedan vaknar och klagar på att det ligger larver i hela hennes säng så erbjuder Jens att ta upp burken med larven och Filippa ber honom döda den, sen säger hon "om du hittar den, döda den!!" För det var en liten larv, mkt mkt liten.

När jag anser mig själv ha mkt att klaga över eller inte mår vidare bra över något så har jag en förmåga att skriva av mig, detta är något jag gör här på min blogg. Så ni som inte vill läsa dagens klagosång kan hoppa över just detta stycke.
I natt har det varit jobbigt, jag har varit vaken och vankat vid flera olika tillfällen, drömt mardrömar och haft SÅÅ ONT!!! Jag har inte kunnat vända mig i sängen och knappt kunna stå på benen då jag klivit upp för att inte tala om att gå. Det håller verkligen på att vara outhärdligt. Men mitt i allt detta så känner jag mig ändå positiv, nu känns det att tiden är på min sida och det känns inte omöjligt att härda ut de veckor som är kvar och det börjar vara max 2,5 vecka så jag måste säga att det är en stor tröst.
Jag minns då jag var i vecka 20 i graviditeten och tänkte vad allt hade gått fort det var ju bara halva graviditeten kvar hahaha!! Vad jag inte kom i håg var att bara de sista tio veckorna känns som 40 långdragna veckor, och de är minsann inget skämt och är säkert många som kan intyga. Jag får räkna kallt med att de veckor som är kvar kommer att kännas som de dubbla eller ännu mer.
Men hur somhelst är jag så glad att detta snart är över =)=)=)=)=)=)=)

Nu frulle!!!