Klockan är strax över fem på morgonen då jag skriver detta inlägg, det öser ned utanför fönstret och är 11.9 grader varmt, kaffebryggaren puttrar på i köket och sprider en välbekant arom.
Fönstren har vi sovit med öppna i natt och det är svalt och skönt här inne på morgonen. Alla sover förutom jag och katterna.
Det kan bli en spännande dag i dag, kanske, kanske men tro inte att det är därför jag vaknat så tidigt.
Våran katt Pelle väckte mig, han har varit ute sen i går morse och nu ville han komma  in och äta och hans mjauande är inte lätt att ignorera då han står utanför det öppna fönstret och mjauar.
Nu är han inne och jag är vaken.
Jag vill inte försöka somna om då vi ska upp en halvtimme senare utan tar mitt tillfälle i akt att få vakna till med en kopp kaffe i ena handen och min dator i andra, alldeles ensam.

Som sagt i dag kan det bli spännande, nu försöker jag intala mig själv att det inte skulle vara så farligt att bli hemskickad om jag nu inte är mogen, då kan jag ta den förbaskade socklådan då och hinna rensa ut den.
Jag har gått så länge nu att vad skulle ett par dagar till göra.
Det är tankar jag försöker ta till mig och tro på fast jag vet att så är inte fallet, jag kommer att bli på ett jäkla humör, en frustrerad, arg och bitter kärring som skulle fara raka vägen hem och dra täcket över huvudet och inte komma upp förens den dagen bebis ska komma ut, och socklådan skulle jag i likafall inte ta mig för att rensa ut.
I dag är jag i vecka 37+1, alltså har jag passerat vad som räknas vara ett fullgånget barn med en dag.

Nu kommer jag att dricka mitt kaffe, göra mig klar och packa ned det sista OM det skulle bli något.
Barnen ska väckas och få kläder och frukost samt vill jag hinna prata med dem innan deras farmor kommer och tar hand om dem och skjutsar dem till skolan. Vi tar Filippa och far med henne till mamma och sedan iväg till sunderbyn.
Annars kommer jag bara att hoppas på det bästa, det skulle vara härligt om ni hoppades med mig =)
Hejdå och ha det gott!




Tänk att det gick så bra, de satte igång mig precis som jag ville och  socklådan var genast ett minne blott...hur den nu kunde vara så viktig.
Det tog ändå en dag extra innan vår lille Liam anlände till stora världen utanför mammas mage.
I morgon fyller han som sagt två månader och ska firas med extra många pussar och kramar och dessutom med en ny snygg napp!!! =)

Älskar dej lilla "Kotten"