I dag var vi och träffade Liams läkare ang hans andning. Som jag redan skrivit tidigare så är han mkt tungandad vid vissa tillfällen men alla är kopplade till då han anstränger sig. Det är utandningen som han har jobbigast med, kan låta som att det ligger en sten på bröstet. Detta har nu börjat visa sig allt oftare och så pass mycket att han får det vid minsta ansträngning så som gråt, skratt, lek i gåstolen osv. Han hostar även titt som tätt bla vid gråt, skratt, joller mm.
Han är trött och orkar inte vara vaken så pass mkt som jag tycker att en sex månaders bebis ska vara.

Uppe hos läkaren var han i sitt esse den lille och i full färd med att leka, vilket resulterar i den tungandning jag beskriver, läkaren lyssnar på honom och trots att han gång på gång försöker ta av henne stetoskåpet så hör hon att det inte låter bra, inte som det ska. Liam får ett eget stetoskåp att leka med så att hon kan lyssna vidare, lysa honom i öron, näsa och mun, akta er vad arg han blev!

Läkaren tycker att han visar alla symtom på astma, men är noga med att påpeka att man aldrig sätter en sådan diagnos på ett barn under två år.
Vi ska börja inhalera honom dagligen ca 4ggr/dag med airomir och pulmicort för att se om han reagerar på behandlingen.
Sen frågade jag ang katterna, och hon vill att vi ska göra ett pricktest efter jul samt uppföljning på hur han reagerar på behandlingen.

Så med andra ord ska vi prova oss fram ett tag och se om detta hjälper.

Detta är mediciner som vi användt till Filippa till o från, minns hur obehagligt det var att sätta tuben mot en liten och hur omständigt det kändes trots att hon "bara" besvärades vid förkylningar. Liam har aldrig haft RS-viruset han har knappt vart förkyld men ändå alltid haft besvär.
Det känns verkligen inte kul, känns som en deppardag/kväll.