Jens hjälpte Stefan med ett tak, vi var hemma och gjorde åssit vilket var väldigt skönt. Planerna var att åka och bada men det har blåst väldigt mkt så det slutade vi ut, fyra förkylda ungar är ngt man klarar sig utan om man inte måste ;)
Tanken om att ta bilen och åka på ett kvällsbad slutades också ut då jag i mitt största sug ställde mig och rullade sushi, efter middagen och alla miljarders upptorkade risgryn så var klockan för mkt.

I dag har jag fått tummen ur och äntligen ringt ett samtal, jag grävde upp huvudet ur sanden och tog verkligen tag i det. Efteråt kändes det som att världen log mot mig. Man kan inte bara sitta och hoppas hela sitt liv, man får lov att göra sitt bästa...och jag tror att om man hela tiden kämpar för det, så tar man sig en bra bit på vägen.
Så nu känns det väldigt bra.

Jag har (hör och häpna) skickat iväg några jobbansökningar idag =) Om jens får jobb före mig kommer jag självklart att tacka nej och gladeligen fortsätta vara hemma med Liam.

Nu blir det mys!