I kväll kläckte vi en nyhet för våra flickor (dom enda som bryr sig) för att vi väl vet att det kommer att komma fram genom sällskap eller fotografier (omän tjugo år fram i tiden)
När vi berättade  detta (Milla först) satt hon knäppt tyst i fem minuter med tårarna i ögonen.......Jens frågar henne vad hon hellre vill, åka till Göteborg (där vi funnit mkt fina släcktband) eller Turkiet? Efter sina egna fem minutrar (vågar inte tänka vad hon funderade på) svarar hon snabbt och kort GÖTEBORG!

Vi återkommer till Filippa som bara skrattade som hon brukar göra då hon blir tillsagd, det var helt enkelt ett skratt för gallerian.
Sen brydde hon sig inte för fem öre, varför ska hon?

Folk skyddar alltid sina barn! Det är lätt att skydda dem mot pedofiler, olyckor, mobbning osv...men ge mig ett svar på denna fråga....hur gör man för att skydda dem mot vad som gör ont inuti???? Sånt som INTE i sin bemärkelsee gör ont, ont? Hur får jag mina flickor att förstå att det gör "bara" ont ett tag!
 
Jag är inte bitter utan upprörd igen! Jag säger (som fyrbarnsmamma) hade tre av mina barn kunnat följa med förutom ett, hade jag kort och gott sagt, far men inte med oss. Det skulle kunna bli så fel för en väldig lång tid framöver.

Sov gott!