Jag startade mitt projekt i går som bestod av att städa ut skåparna i köket, det gick bra fram till att jag kom till pysselskåpet med papper och pennor samt en stor bunt teckningar och en påse från skolan med en massa mer teckningar. Vad gör man med allt detta? Det går inte att kasta det utan att det vrids om i hjärtat och det känns som att man kastar endel av barnen. Jag har en lösning på detta i flickornas rum som fungerar bra i viss mån. De har ett tidningställ med teckningar, där knogar jag att kasta teckningarna som hamnar längst bak, men det är bara en liten del av vad som görs här hemma om dagarna, med tre ritfriska barn blir det en hel del teckningar.
Jag funderar vad andra gör? Kastar ni? Samlar ni i pärmar? Hur många pärmar har ni i så fall?
Jag hittar ett nästan vitt papper med  lite sträck på och tycker inte att det gör ngt att kasta detta (för mig) papper. Men sen slår det mig att det kan vara en liten nyckelpiga eller ett självporträtt, vår katt eller kanske vår nya bil, en vårblomma eller något som betyder mycket för nått av våra barn (antar att det var en av Filippas teckningar). Plötsligt värker det i mammahjärtat och viljan att spara detta blir övermäktig.

I går började jag känna så, tills jag stängde av och blundade för att kasta och tro mig vad jag kastade, massor med sommardrömmar, prinsessor, slott, blommor, familjeporträtt och smaskiga tårtor. Men nu finns plats i vårt kök, nu har jag två tomma skåpar där det ekar, det är väl bra? Det enda som stör mig nu är att om de lika gärna ska stå tomma hade de lika gärna fått legat teckningar i dem. Jag är i denna stund på väg att gå och plocka i hop här bla teckningar som lillan gjort på morgonen, jag kommer att lägga dem på köksbänken och ngn lär hamna på kylen. Senare i em då jag behöver ytan i köket kommer teckningarna att inta ett hyllplan i ett av skåparna det vet jag och då är fröet sått, jag kommer inte att hålla mig till  ett hyllplan för mina barns teckningar, för det kommer att bli lika svårt att kasta de nya som de jag kastat nu.
Detta teckningsproblem är endast ett problem för mitt mammahjärta, platsen för dem finns och kommer alltid att finnas, låt deras skaparglädje fortsätta och utvecklas hur mycket mitt kök än vill krympa.

I dag fyller min mamma år, vi ska dit och fika och gratta henne.
Milla sov borta i natt med, men nu ska hon sova hemma resten av lovet för nu har hon vart borta så mkt.
Filippa far och sover borta i dag, det är ett evigt rännande och ingen ordning och struktur då de är lediga. Anton kommer hit i dag och sover över.
I dag ska jag fortsätta med det jag började med i går, köket!
He en bra dag!