Vaknade halv åtta i morse, satte på kaffet på bryggning, kissade och drack massao med portello (onyttigt jag vet) satte mig i sängen med en varm kopp kaffe och lilla vita i knät, där vaknade jag till framför piteå tidningen som jag egentligen blir irriterad av att läsa eftersom det är en väldigt dålig och ytlig tidning, nåja läste iaf. Filippa vaknar och är inte på sitt bästa humör, Jens vaknar tidigt i dag med, behöver inte ens väcka honom och efter en liten stund vaknar pojkarna. Efter första koppen kaffe känner jag glädje över hur mycket jag ska göra i dag som inte blev i går, har en förmåga att tröttna mot em och tappa den motivation jag känner på morgonen. Men i dag tänkte jag börja från morgonen då jag är pigg som  jag tänkt göra de senaste dagarna. Har dock i mitt stilla sinne funderat varför det aldrig blir så, det drar alltid ut på tiden.
När alla i huset var vakna gjordes frukost, sen packas det inför slalom utflykt till valls, Jens tar barnen och åker in till stan för att köpa stavar till Kevin men det visar sig vara slutsålt i hela sverige (just snyggt) detta resulterar i en mkt besviken Kevin, sen hämtar de upp Milla hos hennes kompis. För att göra allt lite smidigare för Jens så gör jag i ordning och packar matsäck till dem under tiden de är i stan. Alla kommer hem och Filippa kläs för att åka till Allis, barnen packas i bilen och de kör upp till kusinerna för att lämna lippa och ta med Ebba som ska följa och åka med Milla. Kvar blir jag lämnad i ett nyröjt hem som nu ser ut som en lagerlokal  med kläder som exploderat, det ska plockas upp innan jag kan sätta i gång med det jag skulle göra, tittar snabbt på klockan som visar 11.30 och det slår mig att det ska börjas med lunch så den exploderade lagerlokalen får vänta samt det jag också skulle ta mig för att göra i dag.
Det är då alltså nu som jag sitter här som jag förstår varför det inte börjas på morgonen, då är schemat redan späckat hehe.
Jag skriver inte om detta för att klaga, jag skriver om detta för att jag tror att det är ett vanligt fenomen i en stor familj. Jag kan le medans jag skriver det för att det känns så äkta och jag tror att många därute känner igen sig i detta.

Nåja, det blir då det blir =)
Ha en bra dag alla!!