Har precis satt mej ned efter en god middag med familjen och en lång arbetsdag. Jag brukar vid den här tidpunkten på dagen försöka samla mina krafter med en god kopp kaffe vilket ofta ger ett gott resultat. Det kan vara svårt att som heltidsarbetande trebarns mamma hitta tid för att "hinna i kapp sig själv" att få några få minuter är bättre än inga alls och mkt nödvändigt för att kunna fungera.Efter att ha gått hemma i flera år med mina tre barn har jag kastats ut till arbetslivet. Pappa Jens har i alla år arbetat och tagit den biten, nu är Jens arbetslös och jag jobbar.Vilken omställning! Att upptäcka sig själv efter flera år och bli överaskad av vilken roll man befunnit sig i och att världen är så mkt större än vårdcentraler,blöjmärken,mammaträffar,hostmedicin,kolik mm. Missförstå mej inte,att ha varit hemma med mina barn är det bästa jag gjort och kommer aldrig att glömma denna tid, jag vet att jag gett dem en lika värdefull tid i deras liv som de gett mej. Nu har Jens och mina roller bytts ut, dettta innebär för mej att jag samtidigt som jag är på jobbet funderar om han kommer i håg att ringa Filippas läkare, Millas tandläkare eller utflykten som Kevin har. Funderingar kring att hemmets alla rutiner följs känns som ett heltidsarbete bara det. Tänk själv, jag har gått hemma i nästan sju år. Tagit hand och lärt mej på ett sätt som gynnar effektiviteten och den gemensamma tiden med familjen med sköta allt vad som innebär att vara hemma med tre barn.Sen lämnar jag över till en som ringer mej på jobbet och frågar hur man startar tvättmaskinen,en som inte kan nummret till vårdcentralen,en som inte vet vart vi har våra diskhandukar mm. Detta gjorde  mej från en början riktigt arg och enligt Jens en tjatkärring.Så medans Jens tycker att jag har blivit en trött tjatkärring som inte gör annat än klagar vid dagens slut så tycker jag att han är egocentrisk för att han inte förstår hur trött jag är när jag måste gå till arbetet och att hålla ordning på hemmet samtidigt, över telefonen.Så en dag, vid min lugna stund på dagen slog det mej, Jens var också trött då han kom från jobbet, då jag tyckte att han var tråkig eller att vi skulle hitta på det ena el det andra,eller så hade vi en hel del saker som vi bara måste göra nu. Det slog mej även att det jag tycker att jag kan och sköter bra hemma är sådant som jag haft sju år att ta kontroll över. Jens har inte det, han kommer från sitt arbete den trygghet han kunde kontrollera. Jag ringer fortfarande hem och kontrollerar att Jens ringt vårdcentralen och Jens ringer fortfarande till mej och undrar hur många grader han ska tvätta på! Det är fortfarande missfärgade kläder eller glömda telefonsamtal,enda skillnaden är att förståelsen för varandra finns här! I bland kan livet bli så mkt bättre om man bara hittar lite tid per dag för att sätta sej ned en stund. Ta sitt eftermiddags kaffe i lugn och ro och bara vara! Jag älskar min man och mina tre barn de är de underbaraste och viktigaste människorna i mitt liv!!


Linnea!