Ja nu tar vi snart ett officiellt adjö av stålgatan 3 med både glädje och vemod. Under de år vi bott där har vi hunnit med mycket, allt från att se människor som mött botten växa sig starka och visa den sortens styrka som alla vill ha. Glädjen och den öppenhjärtliga vänskapen som den människan och familjen vart för oss kommer att bestå om än inte tvärs över gatan. Tack Linda för din vänskap den betyder mkt och det bästa av allt är att med dig är man alltid glad! Puss o Kram!! Sen finns det människor som man aldrigt riktigt lärt känna, och man frågar sig varför? Om än det är så! Så kommer vi att sakna dem och deras barn med. Jag minns då Jens skulle lära Alva, Kevin och Emilia att cykla! Jag minns en valborg då Alva,Emilia,Alva.E,våra barn mm grillade!, bad i stor poolen,kubbspel,singstar och mkt,mkt mer! Än är huset inte tömt, än är vi inte borta från gatan! men det börjar närma sig att ta adjö! (Snyft) Linnea!