Farväl!!!
Gamla stålgatan! Som gör skäl för sitt namn. Är man inte gjord av stål då man flyttar dit så är man det då man lämnar gatan. Jag har i ett tidigare tillfälle påbörjat ett farväl, som nu övergått till att avslutas!
I går låste vi och stängde dörrarna om många gamla minnen, samtidigt som man aldrig låste in dem bakom dörren! Det finns goda minnen lika väl som mindre trevliga, vi kommer att bära med oss alla dessa minnen och veta att de tillhör vårt liv! Om än man önskar att en del saker hade kunnat klarats upp före flytten så får man finna sig i att det inte går att ändra på allt.
Jag kan känna mig besviken över hur vissa vänskapsförhållanden slutade! Då menar jag helt ärligt att det var ett annat avsked jag önskade mig, och innerst inne tror jag att det kan kännas så på annat håll också.
Man vet aldrig vad tiden utvisar, man vet vad man kan påverka och man vet med all säkerhet att livet har sin gång och då både upp och ned.
Men det är inte bara sentimentalitet som härjar vi är alla glada för det val vi gjort. Här trivs vi fastän vi "bor på varann" just nu, det känns rätt för alla parter och nu är valet självklart.
I kväll pratade jag med grannen som berättade att det nya "folket" var där.
Jag kan inte mer än tänka, bara de gör så här med huset, måla hela huset vitt, bygg en ny entre mellan det lilla köksfönstret och garageporten, BYT ALLA FÖNSTER, dra in fjärrvärme, byt tak, osv osv.
Det är det som känns så konstigt eftersom att jag hela tiden haft en framtidsvision om hur huset ska se ut, hur det gör sin plats, och hur det ståtligt kan stå där och vara precis som vi ville.
Det är det som är svårt att lämna!
Men då jag och Jens suttit ute och myst över sådant vi tidigare saknat kan vi känna ett lugn, och genast öppnas helt nya framtidsvisioner. Man ser dem som bäst då man ändrat värderingar, nu känner vi båda två att vi hittat rätt perspektiv på vår framtid. Med dessa ord tar vi ett sista adjö! Vi hoppas att vi satt nog många spår bakom oss så att ni kära grannar någon gång tänker på oss och saknar oss i bland!
Mvh Linnea & Jens!!!
I går låste vi och stängde dörrarna om många gamla minnen, samtidigt som man aldrig låste in dem bakom dörren! Det finns goda minnen lika väl som mindre trevliga, vi kommer att bära med oss alla dessa minnen och veta att de tillhör vårt liv! Om än man önskar att en del saker hade kunnat klarats upp före flytten så får man finna sig i att det inte går att ändra på allt.
Jag kan känna mig besviken över hur vissa vänskapsförhållanden slutade! Då menar jag helt ärligt att det var ett annat avsked jag önskade mig, och innerst inne tror jag att det kan kännas så på annat håll också.
Man vet aldrig vad tiden utvisar, man vet vad man kan påverka och man vet med all säkerhet att livet har sin gång och då både upp och ned.
Men det är inte bara sentimentalitet som härjar vi är alla glada för det val vi gjort. Här trivs vi fastän vi "bor på varann" just nu, det känns rätt för alla parter och nu är valet självklart.
I kväll pratade jag med grannen som berättade att det nya "folket" var där.
Jag kan inte mer än tänka, bara de gör så här med huset, måla hela huset vitt, bygg en ny entre mellan det lilla köksfönstret och garageporten, BYT ALLA FÖNSTER, dra in fjärrvärme, byt tak, osv osv.
Det är det som känns så konstigt eftersom att jag hela tiden haft en framtidsvision om hur huset ska se ut, hur det gör sin plats, och hur det ståtligt kan stå där och vara precis som vi ville.
Det är det som är svårt att lämna!
Men då jag och Jens suttit ute och myst över sådant vi tidigare saknat kan vi känna ett lugn, och genast öppnas helt nya framtidsvisioner. Man ser dem som bäst då man ändrat värderingar, nu känner vi båda två att vi hittat rätt perspektiv på vår framtid. Med dessa ord tar vi ett sista adjö! Vi hoppas att vi satt nog många spår bakom oss så att ni kära grannar någon gång tänker på oss och saknar oss i bland!
Mvh Linnea & Jens!!!
Kommentarer
Trackback
