Vecka "positivt" (detta är inte skrivet i nutid)

Sedan två veckor tillbaka har jag envisats med dessa test, jag har känt att det är en ny graviditet, av god erfarenhet känner jag igen tecknen.
Test på test har visat negativt och Jens har trott att jag har varit psykiskt störd eller nått då jag ändå sagt till honnom att det är på testen det är fel eller att det är för tidigt testat.
Som sagt i två veckor närmare tre fortsatte jag att testa mig och svaren blev bara negativa.
Än så länge hade jag inte hunnit tänka på hur det skulle bli beroende på hur testet visade sig vara, nu var jag bara frustrerad över testen som sa en sak och kroppen en annan och en karl som skakade på huvudet.

Så den 26e september köpte jag ett test på gallerians apotek, jag hade hållt urinen ända från morgonen för ett säkrare testresultat. Påväg hem från stan höll jag fullkomligt på att kissa på mig.....
vi var på väg hem för att hämta Kevin och Anton till Millas uppträdande med kyrkokören och var mer än måttligt stressade.
In på toa, benen korsade medan jag slet upp testet och tänkte jag klarar inte att hålla mig tills jag öppnat denna jävla cp förpackning, dessa skit test som man inte ens får upp förpackningen på.
Av med byxorna och jag fick äntligen kissa på stickan, jag hann inte ens ta bort den innan jag såg att det var ett plus i testfönstret. YES!!!! Det var inte jag som hade fel, jag hade vetat hela tiden.
OJDÅ! NUDÅ? Vi har inte planerat ett fjärde barn.
Samtidigt som dessa tankar gick genom mitt huvud stod jag framför Jens med stickan framför hans ögon.
Jens muttrade och blev ungefär lika tyst som då Milla sjöng "Jesus är min bästa vän" sen var han tyst i en vecka och vi pratade inget om det "lilla"
Men efter att vi båda fått vänja oss vid tanken, och sanningen blivit mer verklig så känns det bra, omän det inte är bästa tiden så tror jag att allt löser sig till det bästa, och jag är i vanlig ordning superlycklig!!
Nu ska vi bli en familj på 6 pers, börja om med blöjor, spyor och vakna nätter.
Omställning igen! Men så mysigt att snosa i bebisfjunet på huvudet mmm.......
Man kan trösta sig med att hur än dålig äldrevården må bli så kommer vi att ha många som förhoppningsvis vill titta till oss =)  då vi blir äldre! Det gäller att planera sin framtid ;) Hihihi!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0