I bland är livet allt bra orättvist, blir så förbenat ARG över alla som klagar på sina små krämpor hit o dit och sina lama "kroniska" sjukdomar, på folk som aldrig tror sig vara friska omän det bara är en näsa som rinner eller huvud som gör ont mm bla jag som har klagat på värk i armen efter vaccinet.
Jag blir så arg på dessa människor eftersom att de egentligen inte ser mer än sig själva och deras "besvär" och ja, egentligen tycker jag synd om dessa människor eftersom att de lever i tron att de är så förfärligt sjuka att de inte hinner med att leva sina egna liv.

Anledningen till dessa tankar och känslor, som göra at de väcks till liv är Antons barndomsvän.
En 14 årig kille som vi har sett växa upp och som bla varit och sovit över hos oss ibland, helt frisk kille och full av liv, han har fått en hjärntumör och ligger på sjukhus!
Då är livet inte rättvist då är livet grymt och felvänt.
Det griper tag i en och får en att inse att man ska vara glad för den tid man har tillsammans och njuta av var sekund, sluta gnälla och klaga över det man vet kommer att gå över och sluta se sig själv som offer för alla sjukdomar som går att hitta på, som vissa verkligen är!
Jag hoppas att folk verkligen tänker efter och njuter av livet, lida och vara sjuk kan man göra då man verkligen är det!!!!!!


Jag hoppas att det går bra för denna (i mina ögon) lilla killen och hans familj, att de lyckas ta sig igenom detta och med lyckad utgång. Alla tankar går till dem under denna svåra tid.

Och ni andra som inte kan sluta gnälla på era små besvär, tänk efter.................

Linnéa